Det öppna samhället

I en replikväxling i riksdagen mellan Annie Lööf och Jimmie Åkesson deklarerade Annie Lööf, att ”hon ville bevara och slå vakt om det öppna svenska samhället”.  Det öppna svenska samhället? Har Annie Lööf enbart vistats i de småländska urskogarna, sedan hon tog sin examen i Ruskaby skola? Politikerna både på riks- och kommunal nivå och även deras betalda underhuggare, sitter förskansade bakom låsta säkerhetsdörrar, inpasseringskontroller, bevakade av ABAB-vakter; så även Annie Lööf. Det öppna samhället? Myndigheternas lokaler görs oåtkomliga genom låsta dörrar, så även domstolsbyggnader, och nu införs rena visitationer. Politikerna ser till att sekretessbestämmelserna blir fler.  Medborgarna låses in i allt mer oöverskådliga regelverk, på livets olika områden. Ett öppet samhälle som är låst?  Sjukvårdens inrättningar görs alltmer svåråtkomliga. Banker och guldsmedsbutiker hålls låsta, och man släpps in efter att ha ringt på klockan och granskats. Privatpersoner ser sig nödgade att förskansa sig bakom låsta portar med kodlås och inpasseringstelefon, och lägenheterna förses med säkerhetsdörrar med titt-öga. I förlängningen av detta finns  s k gated communities, bostadsområden dit inga utomstående kan komma in utan hjälp, med vakter. I det offentliga rummet, på gator och torg och allmänna kommunikationsmedel, intar folk en sluten attityd, rädda för att i annat fall bli antastade.  Här kan man verkligen tala om främlingsfientlighet, ett avståndstagande från det obekanta. Öppet samhälle? Hur skall man kunna slå vakt om något som inte finns?

    Det var förr som politiker, tjänstemän och myndigheter var lättåtkomliga, då människor inte behövde låsa ytterdörren, när de gick hemifrån. Vad Annie Lööf menade med ”öppet samhälle” var ”öppen stat”,  d v s att Sveriges gränser inte skulle hållas stängda. Hon begrep inte, att stat och samhälle inte är samma sak. Detta bekräftas av hennes formulering, som godtags av centerstämman: ”öppna gränser, fri rörlighet och en generös och human flykting- och invandringspolitik”.  Flykting- och invandringspolitik behövs inte, om man har öppna gränser. Däremot uttalade sig stämman inte för en generös och human socialpolitik, familjepolitik, skattepolitik, kriminalpolitik.   Pratet om att bevara det ”öppna samhället” var bara den vanliga cirkuskonsten. Det finns inget parti, som kommer att gå till val med paroller om fri invandring, som medför längre arbetslöshetsköer, längre bostadsköer, längre sjukvårdsköer.