Vem är journalist och vad gör journalisten.

1. Två svenskar tog sig med hjälp av en gerillaorganisation illegalt in på etiopiskt territorium. De blev påfunna av gränsvakterna, klarade med nöd och näppe livet, greps och dömdes till fängelsestraff, som de började avtjäna. Sedan de förklarat sig ångerfulla och utfäst sig att inte göra en upprepning, blev de benådade och släppta.

2. Det svenska massmedieetablissemanget reste sig som en man och begärde ingripande från Gud och hela världen, närmare bestämt utrikesminister Carl Bildt och EU, för att få de gripna ögonblickligen släppta. Argumentet för detta var, att de gripna var journalister, de var ute på ett journalistiskt uppdrag, och kunde detta inte genomföras, om man inte bröt mot lagen, så hade de rätt att göra detta: de gjorde bara sitt jobb.

3. Det finns ingen yrkeslegitimation för journalister. Vem som helst kan kalla sig journalist och utan anställning blir de frilansjournalister.  En person som turistar i ett område, där katastrof inträffar, kan kontakta svenska tidningar och kalla sig frilansjournalist och erbjuda sig rapportera. När blir en fotograf journalist?

4. De två svenskarna, den ena fotograf, kallade sig frilansjournalister. De hade inte fått något journalistiskt uppdrag från någon arbetsgivare, och hade på det sättet inget jobb att sköta. Det var ett självpåtaget initiativ, det går inte att skylla på någon annan.

5. Massmedieetablissemanget menar, att journalister, anställda eller frilans, är ett slags frälse, med rätt att bryta mot lagen, om de anser detta behövligt. Det är typiskt, att medierna inte visade något intresse för de gerillasoldater, som samtidigt greps; de var ju inga journalister. Om de blev avrättade eller fick livstids fängelse, därom vet man intet. Det märkliga är, att massmedierna inte stöder ett antal journalister, som står åtalade i England för att ha brutit mot förbudet mot olaga avlyssning. De var ju anställda, de gjorde sitt jobb, och enda möjligheten att fullgöra uppdraget var att bryta not lagen.  Så: varför skall de klandras? Det är kanske bara svenska journalister, som får bryta mot lagen.

6. Det uppdrag, som de två ovannämnda frilansarna gett sig själva, var alla journalisters våta dröm: att sätta dit Carl Bildt för hans engagement i ett oljeprospekteringsföretag, som verkat i Etiopien.  Det blir då rätt ynkligt, när man begär att Bildt ögonblickligen skall resa till Addis Abeba och förhandla dem fria.  Detta är inte utrikesministerns uppgift, utan det tillhör den konsulära sidan. Förmodligen har Bildt i det tysta gjort goda insatser för deras frisläppande.

7. Väl hemkomna förklarade de, att ångerfullheten var ett ljug för att bli fria. Förmodligen är ångerspåret för att bli fri, kört inte bara för dessa utan även för andra journalister, inte bara i Etiopien. Vad värre är, journalistkårens trovärdighet sätts på spel, när det framgår, att journalister har inte bara rätt att bryta mot lagen, de har även rätt at ljuga. Det är sålunda sanktionerat, att journalistiska texter kan vara hur lögnaktiga som helst, bara det inte avslöjas.

8. Och framtiden? Den svenska journalistkåren håller på att göra harakiri, dels genom dålig journalistik, dels genom en arrogans genom att ha haft problemformuleringsprerogativ att kunna bestämma vad som skall debatteras i pressen och vilka som får debattera.  I sin självgodhet har de kunnat hålla borta fakta och meningsyttringar, som inte stämmer md deras självbild. Dagstidningsjournalisterna är ett utdöende släkte, och de har sig själva att skylla; de kommer att återfinnas som kommunikatörer på företag och organisationer. Antalet anställda journalister på dagstidningarna kommer att minska och de kommer att  ersätts med frilansjournalister, om så skulle behövas, eller md bidrag från läsarna.  Och då är vi tillbaka till frågan: när blir en person, särskilt utan yrkesutbildning, journalist.

Vem är journalist och vad gör journalisten.

1. Två svenskar tog sig med hjälp av en gerillaorganisation illegalt in på etiopiskt territorium. De blev påfunna av gränsvakterna, klarade med nöd och näppe livet, greps och dömdes till fängelsestraff, som de började avtjäna. Sedan de förklarat sig ångerfulla och utfäst sig att inte göra en upprepning, blev de benådade och släppta.

2. Det svenska massmedieetablissemanget reste sig som en man och begärde ingripande från Gud och hela världen, närmare bestämt utrikesminister Carl Bildt och EU, för att få de gripna ögonblickligen släppta. Argumentet för detta var, att de gripna var journalister, de var ute på ett journalistiskt uppdrag, och kunde detta inte genomföras, om man inte bröt mot lagen, så hade de rätt att göra detta: de gjorde bara sitt jobb.

3. Det finns ingen yrkeslegitimation för journalister. Vem som helst kan kalla sig journalist och utan anställning blir de frilansjournalister.  En person som turistar i ett område, där katastrof inträffar, kan kontakta svenska tidningar och kalla sig frilansjournalist och erbjuda sig rapportera. När blir en fotograf journalist?

4. De två svenskarna, den ena fotograf, kallade sig frilansjournalister. De hade inte fått något journalistiskt uppdrag från någon arbetsgivare, och hade på det sättet inget jobb att sköta. Det var ett självpåtaget initiativ, det går inte att skylla på någon annan.

5. Massmedieetablissemanget menar, att journalister, anställda eller frilans, är ett slags frälse, med rätt att bryta mot lagen, om de anser detta behövligt. Det är typiskt, att medierna inte visade något intresse för de gerillasoldater, som samtidigt greps; de var ju inga journalister. Om de blev avrättade eller fick livstids fängelse, därom vet man intet. Det märkliga är, att massmedierna inte stöder ett antal journalister, som står åtalade i England för att ha brutit mot förbudet mot olaga avlyssning. De var ju anställda, de gjorde sitt jobb, och enda möjligheten att fullgöra uppdraget var att bryta not lagen.  Så: varför skall de klandras? Det är kanske bara svenska journalister, som får bryta mot lagen.

6. Det uppdrag, som de två ovannämnda frilansarna gett sig själva, var alla journalisters våta dröm: att sätta dit Carl Bildt för hans engagement i ett oljeprospekteringsföretag, som verkat i Etiopien.  Det blir då rätt ynkligt, när man begär att Bildt ögonblickligen skall resa till Addis Abeba och förhandla dem fria.  Detta är inte utrikesministerns uppgift, utan det tillhör den konsulära sidan. Förmodligen har Bildt i det tysta gjort goda insatser för deras frisläppande.

7. Väl hemkomna förklarade de, att ångerfullheten var ett ljug för att bli fria. Förmodligen är ångerspåret för att bli fri, kört inte bara för dessa utan även för andra journalister, inte bara i Etiopien. Vad värre är, journalistkårens trovärdighet sätts på spel, när det framgår, att journalister har inte bara rätt att bryta mot lagen, de har även rätt at ljuga. Det är sålunda sanktionerat, att journalistiska texter kan vara hur lögnaktiga som helst, bara det inte avslöjas.

8. Och framtiden? Den svenska journalistkåren håller på att göra harakiri, dels genom dålig journalistik, dels genom en arrogans genom att ha haft problemformuleringsprerogativ att kunna bestämma vad som skall debatteras i pressen och vilka som får debattera.  I sin självgodhet har de kunnat hålla borta fakta och meningsyttringar, som inte stämmer md deras självbild. Dagstidningsjournalisterna är ett utdöende släkte, och de har sig själva att skylla; de kommer att återfinnas som kommunikatörer på företag och organisationer. Antalet anställda journalister på dagstidningarna kommer att minska och de kommer att  ersätts med frilansjournalister, om så skulle behövas, eller md bidrag från läsarna.  Och då är vi tillbaka till frågan: när blir en person, särskilt utan yrkesutbildning, journalist.